Nu är jag sugen på miljöombyte, så nu byter vi bloggadress! Häng med!

www.livetmedelvan.blogspot.com

Elvis mår mycket bättre nu, hostan är nästan som bortblåst, aptiten är tillbaka och då håller sig även humöret på topp. Tänderna verkar ha fastnat någorlunda bra, däremot så är ena tandhalsen helt blottad. Vi ska på återbesök hos tandläkaren på onsdag morgon, får se vad hon säger då.

Elvis har lyckats smitta både mormor och pappa, mormor verkar mest däckad och hostar som sjutton. Pappa är snorig och riktigt förkyld, vi önskar att ni kryar på er snart!

Jag och Elvis åkte på en del ärenden i förmiddags. Vi åkte till Lekia och köpte en ny slang till barnvagnen. Alla fyra hjul har nämligen pyspunka. Inför varje promenad måste jag pumpa däcken fulla och efter en timmes promenad är det punka på alla. Nu har jag bytt en slang, men hjälp av Jimmy förstås och det var då vi konstaterade att det var ventilerna som läckte. Nu blir det till att åka tillbaka till butiken och köpa tre nya slangar med nya ventiler och byta på resten av vagnen. Dom är dessutom inte billiga, det känns som att småbarnsföräldrar alltid ska betala mest. En slang till en cykel kostar tre gånger så lite som en barnvagnsdäcksslang som dessutom är tre gånger så liten. Jaojao.

Hoppas alla har en bra tredje advent!

Kram från oss.

Idag hände nått fruktansvärt. Elvis ramlade i trappen...

Dagen började bra, han vaknade på gott humör vilket har varit sällsynt nu när han är hostig och lite sjuk. Han åt hela portionen gröt och vi lekte en stund på övervåningen. När vi sedan skulle gå ner så sa jag åt Elvis att gå bakåt, vilket han är jätteduktig på, han sätter sig på rumpan och vrider sig om och kryper försiktigt bakåt nerför trappstegen. Men den här gången ställer han sig upp efter några steg och vrider sig hastigt om och faller handlöst framåt. Han står rätt på huvudet och ramlar väl iallafall tre, fyra tappsteg ner dit jag står. Allt går så snabbt och jag hinner inte ta emot honom högre upp.

Han är ledsen och blodet forsar ur munnen. Vi kramas och går till köket där jag kan se att de två mittentänderna i nedre käken sitter löst, den ena pekar nästan rätt fram. Han får dricka vatten för att bli av med blod och slem och efter ett tag har han lugnat ner sig lite. Jag konstaterar att han inte verkar ha ont nån annan stans iallafall.

Jag ringer till tandläkaren och får akuttid, sen ringer jag bvc och runt efter skjuts vilket visar sig vara svårare än nånsinn. Efter en timme ungefär så lyckas jag få tag i mormor som slänger sig i bilen och kör oss till tandläkaren. Så här i efterhand var det nog rätt bra att vi inte kom iväg direkt, då hann Elvis bli på rätt gott humör och jag fick chans pusta ut också.

Hos tandläkaren var han så duktigt och fick trycka på knappen som sprutar vatten i en plastmugg som han sedan kramade om så hårt att allt vatten skvätte ut. Sen fick han en liten glittrig plastödla för han var så duktig. Tandläkaren försökte kolla hur pass lösa tänderna satt, och berättade att det inte fanns så mycket dom kunde göra förutom att hoppas att dom växer fast igen. Vi ska tillbaka nästa onsdag på återkontroll.

Puuuust, vilken pärs det var alltihop. Att se sitt barn göra sig illa det absolut värsta man någonsinn kan vara med om. Att sen försöka vara lugn och tröstande för att inte göra saken värre när ens eget hjärta nästan står still är en utmaning som heter duga.

Nu ligger han och sover i sin säng, om några timmar kommer min moster ut och ska vara barnvakt för vi ska iväg på middag och stand up. Det kan kännas konstigt, men jag tror det blir bra. Elvis verkar ju må bra och gillar min moster som är en riktig lektant. Då får både han och vi något annat att tänka på en stund.

Idag har jag fått en väldigt fin kärleksförklaring av Jimmy. Kan inte låta bli att lägga upp den här också...  

3 år har gått och jag börjar så smått, förstå att det var vi som menat att bli

även om det kanske blev givet när Elvis tillkom vår allians

står det ändå inte skrivet i sten vart det härleder någonstans

3 år har gått och det finns oändligt mycket mer kärlek i mitt liv nu

människor omkring mig suddas ut, blir diffusa, kvar står endast du

denna fantastiska Sara som jag så innerligt saknar

när jag sitter på jobbet och hon är hemma och bakar

3 år har gått och bulle nummer två ligger i ugnen

tiden går så fort, nyp mig i armen för jag vill aldrig vakna aldrig bli tvungen

tvungen att stå ensam igen, utan min soulmate, min hjärtans vän

3 år har gått har du förstått, jag vill leva med dig och dom kärleksfrön jag sått

Älskar dig Sara!

/X animo

(För er som är intresserade av hur Elvan mår kan jag berätta att febern har lagt sig men att hostan håller i sig och han snorar som sjutton. Han är väldigt gnällig och trött, han äter inte så mycket men dricker iallafall ok och inatt vaknade han inte så jättemånga gånger. Vi ser ett ljus i mörkret.)

I torsdags så var vi återigen på badhuset, jag, elvan och morfar. Det var lika kul som sist trots att vågmaskinen aldrig kom igång. I varmvattenpoolen så ville Elvis hoppa från kanten om och om igen. Och alla skulle titta också, han körde en ramsa riktigt högljudt varje gång han stod på kanten innan han hoppade i. På fredagen så gick vi långpromenad till min morbror Ecke och fikade födelsedagsfika en dag för sent. Det var riktigt trevligt med hemmabakade kakor och princesstårta. Sen mötte vi upp morfar på stan och inhandlade ett par nya fina vinterkängor eftersom de nästan oanvända stövlarna vi köpte förra månaden redan är för trånga...

Sen var planen att på lördag fara mot Stockholm och fira farmor på födelsedagen, men tji fick vi. Redan på fredagkvällen smög sig lite hosta fram och på natten slog febern till. Vi har trilskats med 40 graders feber och värre och värre hosta hela helgen. Det gör riktigt ont i mammahjärtat när han är så svag och hostig. Dessutom förstår han inte riktigt varför jag är så elak och tvingar i honom äcklig medicin. Alvedon hjälper inte ett skvatt så jag måste ta till Ipren när febern är vid 40 grader, så att han inte ska koka bort stackarn.

Jag var tvungen att ställa in julgodis-bakandet med Nina och Nils imorn, men hoppas att Elvis frisknar till snabbt så vi kan ta igen det senare i veckan. Veckan är förövrigt fullspäckad med saker.. På tisdag blir jag arbetslös (arbetssökande är jag ju redan) och måste skriva in mig på Arbetsförmedlingen. En enda dag som glappar mellan föräldraledig och inskriven på förmedligen betyder att jag förlorar all rätt till samma föräldrapeng som jag har haft med Elvis (dvs katastrof). Sen ska bilen in på service. På onsdagen har vi lunchdejt med Ecke på stan, om Elvis är frisk. På torsdag kommer min moster Eva hit och ska vara barnvakt för hela klanen Eliasson ska på restaurang och senare se Schyffert hylla 90-talet. Det ser jag grymt mycket fram emot. Sen hörde jag Jimmy säga nått om Stockholm fredag-lördag?

Nu däremot är det söndagkväll och jag hör att Elvis är feberledsen i sin säng. Dags att pyssla om!

Vet inte om jag haft med den här bilden i nått tidigare inlägg, men den är värd att visas igen. Det är dom två människor jag älskar mest på hela jorden. Mina grabbar!

Idag hälsade vi på hos Nils som är en månad äldre än Elvis, och lagom påpassligt bor granne med mormor och morfar. Där stojades och busades det en hel del och Elvis blev bjuden på blodpudding, vilket var kalasgott och jag moffade i mig världens smarrigaste saffranslängd. Tack Nina, om du hittade till bloggen! :-)

Jag slänger in en bild på Elvis, eller som Nils kallar honom: Lelle, från i somras..

Eftersom jag redan hängt ut mig i bloggen som en snorkråkepillande mamma i underställ så kan jag ju inte vara sämre än att hänga ut Jimmy som en prutthumorframkallande pappa i kallingar. Klippet är likt det förra, från Elvis sexmånadersdag i Trysil.